Jag har somsagt varit hemma hela veckan. Men igår vid 19 tiden kom Rickard och Emma för att hämta mig.
Vi åkte och eldade vilket var fett mysigt alltså, pratade osv.
Sen när Emma drog hem stack vi till Rickard och hade det bara jätte mysigt helt enkelt.

Och jag har inte haft ångest ända sen tisdagskväll vilket är helt underbart! Jag ska ta och satsa på skolan, och sluta vara negativ.

Denna artikel har allra Närmaste och Finaste bästavän skrivit. Jag är så stolt över honom.
Henke Olovsson skriver om Spice, hur lätt det är att bli lurad. Jag tycker att det är VÄRT att läsa denna artikel eftersom att det finns många föräldrar och barn som förlorar sina vänner, sina döttrar/söner och sin släkt. 

LÄS!
http://nyheter24.se/debatt/765079-det-ar-latt-att-testa-spice-men-den-enda-du-lurar-ar-dig-sjalv

"Jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig – det är så otroligt lätt att låta sig luras av att spice är så enkel att få tag på – att tro att det är harmlöst eller att man kan hålla det på en rimlig nivå. Men den enda du lurar är dig själv", skriver Henke Olovsson som själv har tagit sig ur ett spicemissbruk. 12:28

Jag är inte så bra på att skriva debattartiklar eller debattera viktiga ämnen, men ibland dyker det upp frågor som är för viktiga för att hålla tyst om. Det här är min historia om spice.

Det började när jag var med några kompisar som rökte hasch - det var första gången jag provade droger. Detta var ca 3 år sedan, men efter jag rökt hasch ungefär ett år åkte jag dit för ett orelaterat brott. I samband med detta fick jag lämna ett urinprov, vilket avslöjade att jag höll på med droger.

Det tog inte lång tid innan jag blev tipsad om en lösning på problemet med att behöva lämna urinprov; den ännu lagliga drogen spice. Spice kan beskrivas som THC – det man blir hög av i cannabis – framställd på kemisk väg. Själva ruset skiljer sig dock en del från det man får av cannabis.

Problemet med spice är att det är så lätt att bli fast, så för att få tag i pengar till det började jag själv sälja drogen. När det ändå inte var tillräckligt var steget till att börja begå även andra brott, inte speciellt långt.

Kriminaliteten hängde så klart ihop med att drogen förändrade min personlighet totalt. Jag började också tappa minnet, och när jag hade använt spice under längre tid började även andra bieffekter visa sig: jag började samla vätska i lungorna, tappade känseln i ansiktet, fick stickningar i fingrarna och blev så gravt paranoid att jag knappt vågade gå ut. I samband med detta fick jag även svåra sömnproblem som fortfarande kan göra sig påminda. Men jag kom lindrigt undan - en nära vän till mig dog på grund av att han använde drogen.

Det var ett tag sedan jag sist använde spice, och för att gå runt lagen utvecklas drogen hela tiden. Det senaste är ett spicepulver som är mycket värre än något jag använde – en variant som gör dig förstörd.

Jag har många hemska historier om vänner som har råkat illa ut av den här drogen. En kompis till mig drabbades av svår paranoia och fick för sig att det var fullt av giftig rök i köket, vilket drev honom till att hoppa ut igenom fönstret. En annan vän fick en snedtripp som gjorde att han började slänga med huvudet fram och tillbaka tills han nästan hade brutit nacken. Det kanske låter konstigt för dig som läser det här, men när man är mitt i ruset är det fullt logiskt och direkt livsfarligt.

För mig började med att jag rökte någon gång i veckan, men mot slutet tände jag ny en joint varje halvtimme. Och det gjorde mig verkligen dum i huvudet. Det som triggade mitt användande var den fruktansvärda abstinensen jag upplevde när jag inte kunde fylla på när den förra trippen började försvinna. Jag drabbades av smärtor, skakningar, svettades och mådde otroligt dåligt.

Till slut bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv och försöka bli ren, men på behandlingshemmet jag tog in på fanns det minst lika mycket spice som här ute, om inte ännu mer. Jag förstår att det låter sjukt, men behandlingen förstörde mer än den hjälpte, så det slutade med att jag skrev ut mig själv för att försöka bli ren på egen hand. Jag tror att det berodde mer på tur och hjälp från mina vänner, än på min egen disciplin, men mot alla odds lyckades jag till slut bli drogfri.

Jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig. Det jag vill att ni som läser det här tar med er är en varning. Det är så otroligt lätt att låta sig luras av att drogen är så enkel att få tag på – att tro att det är harmlöst eller att man kan hålla det på en rimlig nivå. Men den enda du lurar är dig själv.

I dag finns det inga skyddsnät i samhället som hjälper personer som använder sig av lagliga droger. Lagstiftningen hänger helt enkelt inte med, och direkt när en variant av spice förbjuds dyker det upp en ny som är uppbyggd på ett annorlunda sätt men med samma eller värre effekter.

Det är därför viktigt att familj och vänner är uppmärksamma på saker som att någon i ens närhet börjar bete sig underligt, isolerar sig, är ute hela nätterna eller får humörssvängningar. Det kan nämligen vara ett tecken på att en person använder spice eller någon annan drog, och då krävs det att anhöriga finns och kan hjälpa innan det är för sent.

Henke Olovsson

Jag blir så jävla förbannad när människor lovar en sak sen skiter dem bara i en, man kan förfan åtminstone säga till.

Igår (17mars) fyllde jag 15 år. Och min "födelsedag" sög. Alla år som jag har bott här i Sverige har min födelsedag aldrig varit såhär dålig. Jag har bott i Sverige i snart 5 år och detta var den sämsta födelsedagen jag har varit med om!

Gick till skolan ÄVEN om jag var sjuk.
Jag skulle träffa Henke, men han hade inte tid så där SKET det sig.
Sen stack jag till psykologen kl 11.. men hon glömde min jävla födelsedag.
Gick sedan å köpte ett par munkar och "MER" alltså duvet typ den dära saften elr vafan man ska kalla dt för.
Gick sedan till donken å såg Pontus där å han köpte cigg till mig så DÄR vart jag GLAD.
Sedan tog jag bussen till Rickard, men han var såklart seg å på lite dåligt humör hela dagen.
Skulle sen till sjukhuset för att snacka om tandställning osv eftersom att jag måste först dra ut 2st tänder osvosv blablabla.

När jag kom tbx till Rickard så skulle jag träffa Ronja ungefär då, men hon hörde inte av sig å gjorde nått annat så där SKET det sig oxå...
OCH SEN när jag fkn kom hem, nej då var allting som vanligt, INGA presenter, INGEN tårta, INGENTING! Dem har inte förberett nånting alls så jag var jo helt jävla förstörd. Tog lite bröd (älskar att äta bröd utan att ha nånting på) och gjorde te till mig SJÄLV. Liksom vafan, ska det kallas för en födelsedag eller vafan? 
Jag blir så jävla less på att bli behandlad sådär. Jag vill fan må bra, vill kunna skratta som alla andra och aldrig känna att jag är värdelös. Men nej såklart, alltid finns det nånting som ska förstöra för en, ALLTID.

Idag har jag känt att jag börjar bli förskylld. Sedan mensvärk oxå. Åh fyfan.

Sedan idag snackade jag med H (alltså vännen jag skrev i första inlägget om). Och han visst inte hur gammal jag var med sedan kom på att jag var 15. 
Vi började prata om familjehem och sånt och jag kände verkligen hur liten jag var. Jag visste att vårt vänskap inte skulle hålla. Och imorron fyller jag år, hur blir det med de? Kommer suga kuk hela jävla födelsedagen.. 
Först ska jag till fittäckel skolan, sedan 11:00 har jag tid hos min psykolog. Och sedan 15:30 ska jag till sjukhuset. Och jag ville träffa H imorron för att han betyder en stor del så det är väl klart att jag vill träffa honom? Men nu... jag tror knappast att vi kommer ses något mer alls. Kanske chatta ibland och så men. 

Det är så jävla synd att man ska förlora 50% procent av sina närmaste. Och nu kommer det vara som vanligt att jag bara har R (min pojkvän) kvar. Såklart är jag glad för de, men jag måste iallafall ha åtminstone en vän men  han finns nog inte längre. 

H, om du läser detta så ville jag inte gnälla i chatten. Jag vill inte heller förlora dig för att du har kommit mig så nära och på så kort tid vet du allting om mig. Mitt förflutna, allt! Jag hoppas att du skriver till mig snart igen, och jag hoppas att vi kan hinna ses imr... Min första och bästa bästavän. Kommer aldrig glömma dina ord, dina råd och alla texter du skrev om hur mycke jag är värd och att du alltid kommer vaka över mig både levande och död.


Och en sak till. Jag vill att ni skriver vad ni vill veta om det är nått som låter intressant som någon kanske vill veta. 
 

Hej. Jag tänkte skriva typ om varför jag skapade bloggen.

I flera år har mitt liv blivit sämre och sämre. Humöret går upp och ner hela tiden och det stör mig. Jag mår allmänt dåligt när jag är ensam. Jag får ångest - har svårt att andas, får panik, hör röster osv. Sedan så har jag inte heller många jag kan prata med. Dem enda jag har är min pojkvän, och en väldigt bra vän. Mer än dem här två pojkar har jag inget mer. Mina föräldrar vet knappt nått om hur det egentligen ligger till. Ja, jag kan må bra vissa dagar. Men som jag skrev tidigare är det rena helvetet på kvällarna. Det är då alla tankar kommer upp och alla mardrömmar när jag väl har somnat. 
Skolan kan lika gärna dra åt helvete för att det är inget vidare. Lärarna är fittiga som fan och klasskompisar är allmänt dryga och ingen vet riktigt hur det är. Massa jävla fjollor överallt. Jag har börjat skita i skolan fullständigt eftersom att jag lär mig inget där och dem bara leker med eleverna liksom. 

Jag gjorde bloggen för att kunna skriva ut mina känslor och det kanske finns någon som känner igen sig i det jag skriver. Det finns kanske någon där ute jag kan hjälpa av min egen erfarenhet. Och det finns kanske någon där ute som kan hjälpa MIG. 

Jag hoppas verkligen att förklaringen räcker och att någon kommer lägga märke till det. Och jag vill oxå lägga till en låt som jag hittar mig själv i och som verkligen får en att tänka efter och lugna ner sig. Den är tung som fan och många kanske inte kommer gilla den men lägg märke till texten!